Individualismens psykologi

Har psykologi något med politik att göra? Ja, måste man svara efter att ha tagit del av den amerikanske psykologen Nathaniel Brandens idéer. Nathaniel Branden är för de flesta nyliberaler mest känd för sitt samarbete med Ayn Rand under 50- och 60-talet. Efter brytningen med Ayn Rand har han dock i flera intressanta böcker som The Psychology of Self-Esteem, Honoring the Self och The Six Pillars of Self-Esteem förklarat  psykologins och den mänskliga självaktningens roll som drivkraft och behov för individen och samhället.

Många filosofiska och politiska frågor tjänar på att granskas ur ett psykologiskt perspektiv. Precis som studier i ekonomi kan kasta intressant ljus på hur ett fritt samhälle skulle fungera, så bidrar Brandens psykologiska perspektiv till att kasta nytt ljus på filosofi, individualism och frihetens förutsättningar och möjligheter.
 

En biologisk grund för psykologin

Branden tar sin utgångspunkt i biologin för att hitta den psykologiska vetenskapens grunder. Precis som en människas kropp kräver vissa förutsättningar att fungera, kräver medvetandet (1) det. Det enda som skiljer är att förutsättningarna att studera medvetandet som fenomen är mer begränsade, och, framförallt det mänskliga medvetandet, är mer komplicerat än de kroppsliga livsfunktionerna. Men detta ändrar inte det faktum att medvetandet har en specifik natur, och ett specifikt sätt att fungera.

Människans medvetande är specifikt såtillvida att det fungerar begreppsligt. Människan förstår verkligheten genom att forma den i begrepp. Dessa begrepp bildas av delar, eller aspekter av verkligheten som isoleras för sig, och sedan integreras av vårt medvetande.

Vi abstraherar exempelvis egenskapen röd ifrån röda saker och bildar begreppet röd. Eller så abstraherar vi vissa egenskaper i våra handlingar under begreppet rättvisa (en betydligt svårare begreppsbildning).

Unikt och av stor betydelse är också människans förmåga till självmedvetande. Avgörande för behovet av psykologi och indirekt även andra vetenskaper är dock att människan, inklusive hennes begreppsliga medvetande, inte fungerar automatiskt. Vi är varelser med fri vilja, även med avseende på vårt begreppsliga medvetande. Förmågan att söka kunskap i begreppslig form har alla människor, men det krävs en viljeakt för att använda den. Detta i kontrast till vårt perceptuella medvetande (sinnesintrycken) som däremot är mer eller mindre automatiskt.
 

Självaktningen

Självaktning handlar om människans förmåga att använda sitt medvetande, välja sina handlingar och känna glädje och stolthet i ens förmåga att göra detta. Detta är egentligen två integrerade delar, dels självförtroende - tilltron till ens medvetandes förmåga att tänka, förstå, lära och fatta beslut, dels självrespekt - förtroende för ens eget värde, som värdig lycka, värdig framgång, värdig att njuta frukterna av ens ansträngningar. De båda delarna är ömsesidigt förstärkande.

Självaktning är ett grundläggande mänskligt behov. Med minskande självaktning försämras människans funktionsmöjligheter. Många psykologiska problem grundar sig i medvetandets skyddsmekanismer mot dålig självaktning. Människor tenderar att mer eller mindre undermedvetet bete sig så att deras grundläggande uppfattning av sig själva slår in. Detta är medvetandets sätt att känna att det har kontroll på tillvaron, vilket är medvetandets funktion. Flera exempel ges av Branden, människor som ser sig själva som förhatliga kan (undermedvetet) bete sig illa för att frammana fientliga reaktioner hos andra, eller människor som inte ser sig som värdiga lycka kan få starka ångestkänslor om de blir exempelvis djupt förälskade, eller få en möjlighet i yrkeslivet.

Brist på självaktning kan alltså inte bara leda till att man undertrycker lidande, utan även att man undertrycker glädje och lycka.
 

Självaktningens sex beståndsdelar

Självaktning är inget vi bestämmer oss för att ha, utan en konsekvens av vissa handlingar. Genom att medvetandegöra dessa, och försöka uppnå dem, kan man påverka sin självaktning indirekt. Självaktning beror på individens eget omdöme om sig själv, och skapas inte av andras värdering av en. Branden definierar sex huvudsakliga beståndsdelar för en hälsosam självaktning.
 

• Att leva medvetet. Att göra sitt bästa för att försöka vara medveten om allt som har relevans för våra handlingar, mål, syften och värden. Att inte förtränga, eller strunta i att ta reda på, obehagliga fakta. Detta innebär att försöka förstå, att växa, att sätta mål, kontrollera dessa och eventuellt ompröva dem. I detta ingår också att försöka förstå de värden man håller, och inte acceptera dem av ren konvention.

• Självacceptans. Att erkänna varje del av vårt jag, känsla och beteende som ens eget. Detta innebär inte att man behöver värdera dem positivt. För att kunna förändra sina värden eller känslor måste man först erkänna dess existens. Det handlar här inte bara om negativa delar av vårt jag, utan även om positiva. Många vågar inte realisera sina positiva förmågor, alltifrån skönhet till intelligens, för att de är rädda för omvärldens respons. Detta är ett stort svek mot en själv och ens självaktning.

• Ansvarstagande. Det är jag som är ansvarig för att förverkliga mina önskemål, för mina val och handlingar, för min medvetenhet i förhållanden eller yrkeslivet, för hur jag prioriterar min tid, för att uppnå lycka och för att välja värden. Om inte jag tar detta ansvar kommer ingen annan att (ens kunna) göra det åt mig.

• Självhävdelse. Att hedra sina önskemål, behov och värden och söka rätt sätt att förverkliga dem. Att våga stå för och vara sig själv i alla sammanhang, att inte undfalla till att vara ett medel för andra.

• Målmedvetenhet. Att använda våra färdigheter till att uppnå de mål vi föresatt oss. Att ta ansvar för att definiera sina mål medvetet, att välja och vidta de handlingar som är nödvändiga för att uppnå ens mål och att undersöka om ens handlingar verkligen bidrar till att uppfylla målen.

• Integritet. Integritet är sammansättningen av de värden, trosföreställningar, övertygelser och ideal vi håller - och de handlingar vi vidtar, att ord och handling stämmer överens. Detta förutsätter för det första att vi har principer för vårt handlande över huvud taget (att vi definierar mål och värden). En vanlig invändning mot integritetsbrott är att "bara jag behöver få reda på att jag är en tjuv, lögnare, att jag inte håller mitt löfte, eller att jag beter mig oetiskt mot vänner som litar på mig". Branden svarar:

"The implication is that my judgement is unimportant and that only the judgment of others counts. But when it comes to matters of self-esteem, I have more to fear from my own judgement than from anyone else's. In the inner courtroom of my mind, mine is the only judgement that counts. My ego, the "I" at the center of my consciousness, is the judge from which there is no escape. I can avoid people who have learned the humiliating truth about me. I cannot avoid myself." (2)

Så långt huvuddragen i Brandens psykologi. Vad är då implikationerna för filosofi och politik? Några av de viktigaste är i alla fall etisk egoism, förhållandet mellan förnuft och känslor, medvetandet som identitetsbundet, och det fria samhällets förutsättningar.
 

Medvetandet som identitetsbundet

Att medvetandet har en natur illustreras ideligen i Brandens böcker. Precis som kroppen har en biologisk funktion i att upprätthålla liv, så har medvetandet det. Medvetandets biologiska funktion är kognition (dvs identifiering av fakta), värdering och handlingsreglering. Att kropp och medvetande är en integrerad enhet märks i praktiken av att kroppsliga brister kan ta sig uttryck i psykiska fenomen (t ex hallucinationer och minnesförluster orsakade av brister i kroppen), och tvärtom kan psykiska skador komma till uttryck i migrän eller magåkommor.

Att människan har fri vilja innebär att de fakta som vår omvärld består av måste förstås av och ges mening av vårt medvetande. Graden av en människas rationalitet och målmedvetenhet bestäms inte av de saker som en människa upplever, utan av hennes tänkande och värdering av dessa fenomen. Vi har ett val att tänka eller inte.

Ett exempel som Branden hänvisar till är två bröder, söner till en alkoholist. Den ene brodern var alkoholist, den andra rörde knappt sprit. På frågan om orsaken till detta svarade alkoholisten att det berodde på hans far, eftersom fadern var alkoholist kom han att lära sig dricka redan i hemmet. Den nyktre brodern svarade lika säkert att hans levnadsval också berodde på fadern, av faderns beteende hade han lärt sig från födseln vilket gift alkohol kan vara3. Vi är ansvariga för de slutsatser vi drar av våra upplevelser.

Genom sina teorier och exempel visar Branden indirekt på det absurda i att utgå ifrån att "anything goes" när det gäller beteenden som har med medvetandet att göra. Fysiska smärtförnimmelser är kroppens varningssignaler för en fysiskt destruktiv aktivitet. Medvetandets varningssignaler handlar om ångest eller oro, inte inför något konkret (en tenta, något man gjort) utan rent allmänt, är en varningssignal att självaktning och medvetandets funktion inte fungerar hälsosamt.
 

"This anxiety is a powerful force in the lives of millions of human beings. We cannot understand their behavior if we cannot understand how much of their energy they use to defend against a dread they do not understand. They are the ones who cannot bear to be alone, who cannot live without sleeping pills, who jump at every unexpected sound; who drink too much to calm a nervousness that comes too often; who constantly feel a pressing need to be amusing and to entertain; who flee to too many movies they have no desire to see and to too many gatherings they have no desire to attend; who sacrifice any vestige of independent self-confidence to an excessive concern with what others think of them ... This is the vast, anonymous assemblage of men and women who have accepted fear as a built-in, not-to-be-wondered-about fixture of their soul, often dreading even to identify that what they feel is fear to inquire into the nature of that which they seek to escape." (4)

Relationen mellan förnuft och känsla

Branden illustrerar några viktiga poänger när det gäller relationen mellan förnuft och känsla. För det första avfärdar han beskrivningen av de båda som motstridiga krafter som kämpar om kontrollen över människans handlingar. Känslor är en reflektion och en produkt av en värdering av något, och en värdering är en produkt av våra värden, sådana som vi förstår dem i den givna situationen. Ofta är det svårt att identifiera vilka värden och vilka händelser som orsakar känslan, men detta är en annan sak. Varje känsla implicerar en handling (ibland negativ, dvs att avstå från en handling).

Men känslor ger inte kunskap om huruvida det är bra för vårt liv och uppnåendet av våra värden att handla som känslan implicerar. Endast förnuftet kan ge oss kunskap om, och överväga handlingsalternativ. Förnuftet är alltså ingen motstridig kraft till känslan. Det ena fenomenet är medvetandets automatiska värderespons (känslor), det andra är medvetandets förmåga att skaffa kunskap om, värdera och överväga handlingsalternativ (förnuftet). Förnuftet kan således inte, med Hume, reduceras till känslornas slav.

Vi kan, och måste ofta, överväga inte bara hur vi tillfredsställer känslan genom handling, utan måste också överväga om denna handling bör vidtas. Denna kunskap kan bara förvärvas genom förnuftet.

Det är genom förnuft, självacceptans och självmedvetande som vi måste integrera de känsloresponser vi har i en kontextuell helhet i vårt liv, överensstämmer med en organiserande princip, ett mål, en standard eller ett behov. Det kan handla om att integrera en traumatisk upplevelse så att den förlorar sitt negativa, handlingsförlamande inflytande över oss, eller om att integrera en känsla av olust över ett visst faktum i ett vidare kunskapssamband (när man exempelvis känner sig illa till mods över något man vet att man inte kan göra något åt), eller att integrera nya färdigheter vi förvärvat för att kunna handla effektivare.
 

Inga omoraliska känslor

Branden pekar i detta sammanhang på en viktig misstolkning vad avser känslornas natur. Eftersom känslor är automatiska värderesponser, äger de vare sig positiv eller negativ moralisk relevans. Vi kan inte rå för våra känslor, eftersom vi inte väljer dem. Men vad vi kan klandras för är om vi handlar efter känslor utan att överväga det.
 

"If a person believes that objectivity consists of accepting and experiencing only "justifiable" emotions, the person ends up by corrupting the ability to be objective. It happens when one feels uncomfortable simply experiencing an emotion and perhaps expressing it. Ignoring the feeling, the person sets out to "prove" that the object of the emotional response is "immoral" or "wonderful" or "vile" or "brilliant" or whatever. Now, sometimes it happens that the qualities he or she projects are justifiable, but that is not hte point. The point is that the person is incapable of knowing it.
Self-acceptance is, quite simply, realism. That which is, is. That which I feel, I feel. That which I think, I think. That which I have done, I have done.
Reason and emotion need not be adversaries. If the essence of rationality is respect for the facts of reality, that includes the fact of our own psychological state." (5)
 

Etisk egoism

Eftersom vi är varelser som kan välja våra mål och värden, spelar det roll vilka värden och mål vi väljer att leva för. Några är mer gynnsamma för vår funktion som människor än andra. Branden förespråkar samma form av rationella egoism som Ayn Rand, och bjuder många intressanta psykologiska perspektiv på en del filosofiska myter, eller allmänt accepterade föreställningar.

Ibland talas det om att människan av naturen är egoistisk. Detta är naturligtvis totalt nonsens eftersom moral bara är applicerbart där människan har ett val, om hela vårt liv var automatiskt skulle moral inte behövas. Men i vårt medvetande, liksom i vår kropp finns vissa försvarsmekanismer för att skydda vår överlevnad. Men utan medvetna, rationella värden fungerar inte dessa mekanismer.
 

"When we are young we may disown and repress feelings and emotions that evoke the disapproval of significant others and shake our own equilibrium, and we pay a price in later years in self-alienation, distorted perceptions and any number of possible symptoms. Yet seen from the perspective of the child, the repression has functional utility; it has survival value; it's intention is to make the child able to live more successfully - or at least to minimize pain. ... Survival strategies that do not serve our interests but in fact hurt us, but to which we nonetheless cling like life preservers in a stormy sea, are the ones psychologists label "neurotic". The ones that serve our interests we properly label "good adaptions" - such as learning to walk, speak, think and earn a living." (6)

Svårt att vara egoist

En annan uppfattning är att det är lätt att leva för sin egen skull, och hedra sina egna värden. Men det kräver vilja och målmedvetenhet (inte bara kunskap om ett rationellt filosofiskt system).

Ett exempel som Branden går igenom är att alla hans studenter vid en föreläsning ställde upp på att alla hade rätt att existera. Men när han bad några elever att ställa sig upp och inför klassen säga "Jag har rätt att existera", visade samtliga tecken på osäkerhet, och tonen blev antingen aggressiv, fjantig eller ursäktande (trots att ingen hade ifrågasatt vad de sade). En elev invände att det kunde bero på osäkerhet att tala, men ingen hade något problem att övertygande säga "två plus två blir fyra". Att hedra sina värden är mer kontroversiellt än vi ofta tänker oss.

Från vår omvärld kommer ofta signaler om att vi inte ska vara "själviska", från lärare, föräldrar, arbetsgivare och kamrater. Den traditionella kvinnorollen som underordnad mannen är bara ett exempel på en sådan konvention. Det krävs mod för att stå emot dessa signaler, behålla sitt eget omdöme och hedra sina egna mål, behov och övertygelser, eftersom man blir tvungen att ifrågasätta även personer man sätter värde på.

Branden pekar på flera konsekvenser av att ge upp sin självhävdelse för "tillhörighet" med gruppen, stammen, samhället, familjen, företaget eller kollektivet. En är att den som osjälviskt ger upp sina långsiktiga mål och livsprojekt slutar med att i blint uppror bli "själviska", inskränkta och småsinta över petitesser, då petitesser är allt de ännu inte har gett upp. En annan är att för den som sätter tillhörighet före allt annat kan till och med självaktning bli ett hot  eller en källa till oro då den uttrycker särart och individualisering (att förverkliga sig själv, och vara öppen med vem man är). Om osjälviskheten får fortsätta blir resultatet den mentala hälsan hos en "skinhead" eller en medlem i en religiös sekt.
 

Behovet av andra människor

Andra människor fyller viktiga psykologiska funktion i en människas liv. Eftersom vi inte är garanterade liv, lycka eller framgång kan upplevelsen av andras framgång och lycka visa på den konkreta, direkta medvetandenivån att det är möjligt, även för oss. Men viktigare är den princip Branden upptäckte när han lekte med sin hund Muttnik.

Den glädje han kände över att leka med sin hund kom sig av att hans medvetande i viss mån relekterades i ett annat medvetande. Muttniks respons var inte automatisk, som om Branden hade boxat mot ett omedvetet objekt. Den byggde på en förståelse av situationen. Hunden lekte med och var inte rädd eller hotfull. Denna (förväntade riktiga) respons av ett annat medvetande är den positiva feedback som ett medvetande kan ge ett annat.

Behovet av detta beror på att medvetandet för en person är en kontinuerlig process. Medvetandet kan inte stanna upp och kontemplera sig självt direkt. Människans mål, värden och ambitioner upplevs först av medvetandet. Om de sedan omsätts till framgångsrikt handlande blir de en del av världen runt omkring oss. Men en människas huvudsakliga skapelse, vår karaktär, vårt psykologiska jag, kan inte betraktas som någonting skilt från medvetandet, kan inte kontempleras som en del av världen runt omkring oss. Men människan önskar och behöver en upplevelse av ett sådant objektivt självmedvetande.

All form av kommunikation eller interaktion med andra medvetanden (och då väsentligen människors) gör vår personlighet i något avseende synlig (vid riktig respons) eller osynlig (vid oriktig respons). Graden av synlighet beror dels på hur överensstämmande medvetanden och värden är mellan personerna, och dels på hur väl personens bild av sig själv stämmer överens med hennes faktiska psyke, alltså hur väl personen känner och bedömer sig själv.

Eftersom denna synlighet är ett själsligt behov följer att en person som förställer sig själv, eller är omedveten om sin verkliga personlighet kommer att få svårt i umgänget med andra och skada sin självaktning. Lägg märke till vad som är orsak och verkan här: Självaktning skapas inte av andras reaktioner på en själv. Andra kan bara känna igen (eller misslyckas med att känna igen) den självaktning som skapas av individen själv.

En person med hög självaktning kan dock lida om hon inte upplever denna synlighet. Personer med låg självkänsla kan genom felaktiga reaktioner på hög självkänsla skada inte bara sig själva, utan även andra. Hög självaktning krävs för att våga "skylta" med den man själv är, och för att genom sina reaktioner göra även andra synliga. Människors psykologiska utbyte av varandra gynnas alltså av hög självaktning, och i människans egenintresse ligger ett ärligt och rationellt utbyte med andra människor.

Även att ta ansvar för sig själv gynnar mänskligt umgänge. Implicit i förståelsen av att ens liv, lycka, framgång, värden och mål är ens eget ansvar ligger förståelsen för att andra människor inte är våra tjänare och inte har till uppgift att tillfredsställa våra önskemål.
 

Frihet, egoism och självaktning

Branden är politiskt nyliberal. En nödvändig förutsättning för att människor ska kunna förverkliga sitt fulla potential som människor är att andra människor inte tillåts hindra dem. Det enda sättet som en människa kan hindra en annan utan dennes medgivande är genom våld eller hot om våld. Därför handlar politisk frihet om frihet ifrån våld eller hot om våld, inte om någonting annat. Ett frihetligt system vilar på den etiska principen att ingen människa ska leva för någon annan människas skull, på den rationella egoismen.

Politiska system som bygger på kollektivism eller självupoffring är hinder för fullständig självaktning hos människor. I all världens diktaturer är självhävdelse - utövande av oberoende omdöme gentemot auktoriteten - ett grovt brott. I forna slavsamhällen kunde slavar straffas för en blick. Varför? För att i seendet ligger värderandet, och i värderandet ligger oberoendet och individualiteten.
 

"It is an act of self-assertion to ask "Why?" - and to refuse to accept a club, or a gun or a frown of condemnation as an answer." (7)

"The life appropriate to a human being - the life appropriate to a rational being - is not a luxury above the basic reqirements of survival. It is the basic requirement of survival. On the individual level, the person who refuses to think, to act, to pursue values, either perishes outright or exists as a parasite on the efforts of persons more rational than him- or herself. In this state, the person is neither living fully nor dying immidiately, is incapable of healthy self-esteem and incapable, therefore, of enjoying life. On the social level, when the men and women of an entire nation are forbidden to think and to translate their thought into action, when they are denied freedom to pursue their values, to take chances, to explore and to create, the result is stagnation, disintegration and paralyzing terror." (8)

En av frihetens grundvalar

Ett par saker förvånar i Nathaniel Brandens böcker. En är hans inställning till homosexualitet i The Psychology of Self-Esteem som en form av psykiskt problem, som dessutom skulle gå att bota genom lite psykoterapi (han har ändrat inställning sedan dess).

En annan är det saknas en integrering av kunskapsteori med psykologi på det sätt som gjorts med etiken. Om man inte har en förståelse för hur människan får kunskap, och kan resonera i hierarkiska strukturer från mer ner till mindre viktiga områden, är det svårt att helt ta till sig Brandens logiska och hierarkiska teoribildning.

Men Branden lyckas å andra sidan i sina verk att integrera psykologi med etik och politik. Han varvar också teoretiskt resonerande med praktiska exempel och strategier för en själv. Han har utvecklat en metod bestående av meningskomplettering för att man i vardagen ska bli bättre på att identifiera sina känslor, formulera sina mål och motivera sig att handla. Det finns en välvillig, positiv ton som förmedlar att man kan göra förbättringar genom träning och utveckling, istället för ett krav att man från början ska vara fulländad och perfekt.
 

"To accept the reality of death and to love life is one of the meanings of heroism as I understand it. Indeed it is precisely the givens of existence ... that call on the heroic potentialities of our nature. We have seen that one such given is the fact that we are beings of volitional consciousness. Another is that our life depends on our thought and our effort. Another is that success is never guaranteed. Another is that some measure of suffering is virtually inevitable for every human being. We have no choice about the existence of such challenges; our only choice lies in how we respond. To be heroic is to persevere. To love the process and the struggle. To laugh without restraint and to weep without restraint. To remain open and vulnerable, which means to remain feeling. To allow the life-force to lift us as high as we can rise. And to be able to say, at the end, "I loved the adventure of the journey."" (9)

Noter:

1 Brandens term är "consciousness" och är "the state of being conscious or aware of some aspect of reality" och betyder också den själsförmåga varmed människan kan vara medveten om omvärlden. Den smalare termen "mind" är mer förknippad med förnuftet (reason) och själsförmågan förnuft (the rational faculty). Medan "consciousness" finns hos många levande varelser, är det bara människan som besitter förnuft, som har förmågan att integrera sinnesdata logiskt i abstraktioner och begrepp.
The Psychology of Self-Esteem (1969), s 28.

2 The Six Pillars of Self-Esteem (1994), s 146.

3 Honoring The Self (1983), s 42

4 Honoring The Self (1983), s 74f

5 Honoring The Self (1983), s 176

6 The Six Pillars of Self-Esteem (1994), s 264.

7 Honoring The Self (1983), s 178.

8 Honoring The Self (1983), s 209.