Därför behöver vi derivathandeln

Användning

Det anses av hävd att derivathandeln finner sina rötter hos bönder i USA som ville försäkra sig mot dåliga skördar. Än idag kommer behovet av derivat från det faktum att olika näringar vill försäkra sig mot händelser som det ligger utanför deras makt att påverka. Företagen måste gardera sig för överlevnadens skull. Det kan röra sig om risken att en råvara stiger i pris, eller politiska risker såsom rädsla för att politiker och Riksbank överväger att inflatera bort statsskuld och arbetslöshet.

Därigenom kan företag ägna sig åt det man är bra på, såsom att tillverka bilar eller kylskåp, istället för att slösa energi på att utvärdera om ett land närmar sig statsfinansiell kollaps eller inte. Svenska politiker kan inte tillförsäkra företagen den förutsägbara omgivning som krävs för industriell verksamhet. Derivatanvändning kan på artificiell väg skapa fasta spelregler.
 

Spekulanter

En teknik är sådan att den som vill försäkra sig mot kursfall i exempelvis en råvara, köper rätten att sälja råvaran till ett förutbestämt pris. Fackuttrycket är att man köper en säljoption. Se vidare faktaruta nedan. Ett företag som ägnar sig åt att bryta en metall är mycket beroende av att metallen inte sjunker i pris så mycket att gruvbrytningen blir olönsam. Genom nämnda manöver kan man hålla sig i stort sett skadeslös.

Faktaruta om olika slags derivat:

Optioner - ger innehavaren en rättighet - men inte skyldighet! - att köpa eller sälja något till ett förutbestämt pris vid eller under en viss tid.  Terminer - både köpare och säljare förbinder sig att köpa eller sälja något till ett förutbestämt pris vid en viss tidpunkt.  Swap(p)ar - utbyte av betalningsflöden. Man kan under en viss period byta två valutor mot varandra, eller två olika sorters räntor. De risker som här hanteras är bara bråkdelar av de gigantiska belopp som vanligtvis skrämmer i debatten.

 
 Derivatkontrakt sluts antingen över en organiserad marknadsplats, i Sverige "OM", världens första privata derivatbörs, eller direkt mellan två parter. För att en fungerande marknad skall kunna finnas för dessa risker krävs riskvilliga investerare, på TV-språk spekulanter. Dessa kräver god avkastning för att försäkra företagen .
 

Framtiden

Möjligheterna och användningsområden för att försäkra sig med derivat är obegränsade. Det är bara fantasin hos skräddaren av derivatkontraktet och politikers klåfingrighet som lägger hinder i vägen. Exempelvis är optionsavtal gällande fast egendom inte giltiga i Sverige. Vi har med andra ord lagstiftning på området som befinner sig på grottstadiet i jämförelse med den snabba derivatutvecklingen.

Vad som behövs är inte nya regleringar, utan istället ett avskaffande av de hämskor som tyglar derivatmarknaden idag. Få - i synnerhet bland lagstiftare - har satt sig in i derivatens funktion tillräckligt. Det kommer de med all säkerhet att göra i framtiden. I USA finns till och med exempel på att företagsledare blivit stämda och fällda i domstol, för att de försummat möjligheten att med derivat försäkra sig mot omvärldsrisker.

I dagens mediabrus framställs derivat gärna som ett samhällsfarligt fenomen, vilket hotar att välta samhällets goda ordning över ända. Unga män med röda hängslen i uppkavlade skjortärmar som byter pengar med varandra i en väldig fart. Svenska industriföretag anklagas för att de "skott sig på devalveringen", genom att kurssäkra sina utlandslån.(1)

 Efter finanskrascher tenderar regleringar att bli dagens on dit. Vi måste dock låta Nick Leeson och andra göra misstag. Därigenom slås de inkompetenta ut från marknaden, vilket i förlängningen främjar marknadens effektivitet. Industriella företag, de som försäkrar sig och finansiella företag, de som försäkrar, måste alla få självstandigt välja sin riskprofil.

Finansinspektionen, som sköter övervakningen av finansiella företag i Sverige och Bank for International Settlement i Basel, som uppställer övernationella regler för bankers riskhantering är i detta sammanhang bromsklossar. Att ingen debatt försiggår om dessa organisationers eventuella existensberättigande beror på att de enda som är tillräckligt väl insatta i derivathandeln, är beroende av myndigheternas välvilja - godtycke - för att kunna verka.
 

Krockkuddar

Ett förslag som dykt upp i debatten är en så kallad Tobin-skatt på internationella valutatransaktioner, där framför allt derivathandeln utmålas som det stora hotet. Varje transaktion skulle belastas med en viss omsättningsskatt. Detta skulle ungefär som fasta växelkurser ge politiker i alla länder möjlighet att bedriva en naturvidrig (2) ekonomisk politik. Det skulle ge en viss tröghet i valutakurser, som under någon tid skulle kunna tjänstgöra som ett slags krockkudde.

Precis som häftiga inbromsningar fått krockkuddar att knocka bilförare i onödan, kommer effekten på de finansiella marknaderna bli än häftigare när de väl tillåts inträffa. I evighet kan politikerna näppeligen sväva i sitt Schlaraffenland. Förr eller senare tvingas de möta realiteterna, oavsett om finansiella marknader eller andra blir väckarklockan.

Till regleringskören har bland andra statsmannen Ingvar Carlsson anslutit sig. Att just svenska politiker ger sig ut och propagerar för detta ökar ytterligare den specifika risk internationella investerare sedan lång tid kopplar till namnet Sverige.

Det sägs att Milton Friedman, omedelbart efter att ha fått beskedet om sitt nobelpris kurssäkrade (3) sin prissumma mot kursfall för den svenska kronan. Kanske var han rädd för att äggkastande Chile-aktivister skulle göra revolution och hänga alla monetarister (4) i lyktstolparna. Trots, eller kanske tack vare, att Sverige fått så opålitliga politiker, har vi haft ett av världens mest avancerade finansiella marknader - där derivathandel utgör en tilltagande andel - vilket avsevärt förbilligat svenska företags kapitalanskaffning.
 

Ständigt detta EU

Med avreglerade finansmarknader och åtföljande ökade kapitalflöden över nationsgränser, EU och liknande transnationella ekonomisk-politiska samarbetsorgan kan, om de tillåts växa sig tillräckligt starka, ge politikersfären ökat utrymme för regleringar. Det är bara genom internationellt samarbete som omsättningsskatter och liknande pålagor riktade mot finansiella marknader kan bli verklighet. Det är således väsentligt att allt ekonomiskt samarbete inom exempelvis EU motarbetas.

(1) Däremot klagar färre på Stig Malm, som vid ett regeringssammanträde fick sig meddelat att kronan skulle släppas, och direkt lät kurssäkra LO:s utlandslån.

(2) Till och med franske borgerlige fd premiärministern Balladur har utnyttjat begreppet natur som utbytbart med marknad. Båda skulle de utgöra passerade stadier i mänsklighetens historia. Till skillnad mot Sverige uppfattar fransmannen inte marknaden som det artificiella och politiken som det naturliga, utan precis tvärtom. Problemet är bara att fransmännen i direkt motsats mot svenskar betraktar det artificiella som det goda och det naturliga som det onda

(3) med terminer

(4) Nationalekonomisk skola som Milton Friedman tillhör.

Av: Peter Norberg